Det har inte varit en bra Alla hjärtans dag för mig. På svenska lektionen skulle vi skriva på datorerna om klassiska författare till våran egen bok och då började jag söka på Vicomte.. Varför var jag tvungen att söka på honom? Jag sökte på Vicomte camargue och en hemsida kom upp. Jag klickade på länken och såg att det var en video. Jag började kollade på videon och började få tårar i ögonen. Jag fick mer och mer tårar till jag började tjuta så jag var tvungen att gå ut ur klassrummet med bästa vännen tröstande. Det var hemskt. Jag saknar honom så mycket fortfarande och de har klippt han man kortare! Jag vet inte om jag kommer känna mig säker på en häst igen. Vicomte var den ända och är fortfarande den häst jag alltid kommer känna mig säker på. Jag kan inte fatta att han är borta. En del av mitt liv är borta för han åkte ifrån mig. Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka honom men det funkar ju inte så..
När skolan var slut skulle jag ta pendeln in till stan för att sedan åka till Sturefors. Pendeln blev först 15 min försenad och sen ännu längre försenad och till sist var den inställd. Sen nästa pendel blev också försenad i 40min och jag frös verkligen ihjäl! Jag kunde knappt röra mina fingrar. Det var riktigt kallt. Som tur kunde Jontes mamma och Jonte skjutsa mig. Tack vare dem frös inte mina leder ihjäl. Ibland har man riktigt tur. Nu ska jag antagligen bara ta det lugnt och inte tänka så mycket. Kram
Kommentera